Detta är berättelsen om Nillan, en flicka född på 1940-talet i Stockholm. Hon har alla förutsättningar för att få ett bra liv: kärleksfulla föräldrar, en fin uppväxtmiljö och en bra utbildning.
Men redan som liten drabbas Nillan av olika krämpor. För att inte oroa sina älskade föräldrar följer hon sin farmors råd att ”bita ihop och le”, även när smärtan växer sig starkare inombords. Den ena motgången efter den andra följer, och Nillans liv fylls av sjukdom, traumatiska upplevelser och svek.

Nillan längtar bort från Sverige, bort från det bistra klimatet, från statustänkande och prylar. Hon vill leva ett enkelt liv där hon får hjälpa de som har det svårt. När hon i 50-årsåldern finner sin själsfrände dröjer det inte länge förrän paret bestämmer sig för att emigrera till Afrika. Där påbörjar de ett nytt jordnära liv i en lerhydda på en gammal kenyansk majsåker. Deras tidvis mycket svåra liv där skildras i boken ”Blåögd i luhyaland”.