En miljard år före världens slut : ett manuskript som hittats under egendomliga omständigheter

En onaturlig värmebölja har lägrat sig över Leningrad. I ett hyreshus för forskare utspelas under loppet av några dygn ett drama med ofattbara personliga och mänskliga konsekvenser. En efter en upptäcker forskarna att de hindras i sitt arbete; de får egendomliga telefonsamtal, utredare från säkerhetstjänsten rotar igenom deras tillhörigheter, en promiskuös forskare får sitt hem invaderat av alla kvinnor han någonsin har träffat, en annan skjuter sig i tinningen, och på bakgården växer ett väldigt träd upp på bara några timmar... Någon eller något försöker stoppa forskarna. Vem eller vad? Bara en sak står klar: ingen kan längre arbeta och leva som förut.

Bröderna Arkadij (1925-91) och Boris (1933-2012) Strugatskij var rysksovjetiska författare som tillsammans skrev internationellt uppmärksammad »realistisk« science fiction. De levde och verkade i Leningrad. En miljard år före världens slut har tidigare utkommit i översättning från engelska under titeln Definitivt kanske, som togs från den engelska utgåvan.

KRITIKERRÖSTER OM »PICKNICK VID VÄGKANTEN« (2019)

»Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgren, SvD

»... det [är] en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.«  Martin Engberg, GöteborgsPosten

»Läs den. Det är en sf-roman som med rätta har vuxit i betydelse för varje år och nu anses vara en oumbärlig del av världslitteraturen.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Som i alla romaner av bröderna Strugatskij är det kombinationen av det skimrande fantastiska och det grått vardagliga som driver berättelsen framåt.« Fredrik Wadström, Sveriges Radio